Hej!

Idag har jag varit på dagis för andra gången, alltså på praktik. Jag gillar barn. Deras energi, runt dem finns ett starkt ljus på något sätt. Och många har en positiv inställning till livet, när dom är glada så är det inga tveksamheter. Jag kan känna ibland att jag inte riktigt vågar vara glad/må bra, för att jag är rädd att jag bara något ögonblick senare ska känna på ett helt annat sätt. Det är inte alltid som jag törs tänka att"fan vad jag är glad nu". Det kan tvärtom vara så att jag letar för att hitta något som gör mig mer neutral, liksom "Det är väl ok" typ.

Jag hade också möte på bup, så jag gick lite tidigare från dagiset. Fick träffa den jag ska ha samtal med i fortsättningen. Hon kan nog vara bra!