Hej jag lever
Heej...
Måste ju berätta att jag lever så att ingen ringer polisen eller nåt... Har inte glömt bort bloggen, men har inte alls haft nån lust att skriva. Tycker liksom inte att jag skriver något som jag vill skriva, utan något jag borde skriva.
Kan iaf berätta att jag slutat på dagis och nu är på ett äldreboende, har hoppat över dom där åren mellan 6 och 80, haha. Jag tycker att det är ett väldigt meningsfullt jobb, samtidigt som det kommer stunder när jag bara vill springa därifrån och aldrig komma tillbaka. Inte för att det är tråkigt, utan för att det känns så knäppt att inte kunna påverka dom boendes tillvaro på ett större sätt.
Aja, so long.
Tack för livstecknet! Malin och jag funderade faktiskt på en efterlysning. Det finns mycket inom vård och omsorg som man vill skall fungera bättre. Man får nog bara försöka göra det bästa utav det.
sv: Tack Stina! Det värmer inom mig. Jag blir jätteglad när jag hör att jag har kunnat påverka någon, det är ett stort steg i rätt riktning för mig. Jag har smsa det flertal gånger nu, har du sett mina sms eller har du bytt nr??? Du gör mig orolig när du går under jorden sådär. Jag hoppas du mår bra stina och att solen värmer ditt hjärta i Karlstad. Jag skulle gärna vilja ha en gruppdate med er karlstadbor snart så hör gärna av dig. Kom ihåg hur bra DU är, just som den personen du är. puss!
Stina kan du inte berätta lite vad du gör om dagarna? Vad gör du med de äldre för något? Finns det någon rar gumma eller gubbe där? Har du vågat bada än i år? Skriv, skriv, skriv!
ja det är otis redding ja kan skicka på MSN låtar
