Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg
Hej
Igår var jag på femtioårsfest. Det hände mycket där vill jag lova. Både roliga och mindre roliga överaskningar. Det var roligt, speciellt när jag lite tvekande i början, stod där på "dansgolvet" med nåra rätt vilda femtiåringar och mamma- nästintill femti. Jag fick användning av nåra dansmoves som jag tror tillhör den generationen... haha.
Idag har jag, förutom att ha läst "Så länge vi båda andas", funderat lite över vad som snart väntar runt hörnet. Hösten, SKOLAN. Jag känner lite obehag inför det. Tänker en del på hur jag ska säga hej till dom i nya klassen. Om jag ska försöka dra nåt skämt om den jag såg ut att vara förra hösten. Man vet liksom inte riktigt, blev dom skrämda av det? Kommer folk att se på mig med andra ögon än då? Det är vad jag hoppas, men trots allt, så är vi alla bara människor. Jag kan ju inte ändra på det som hänt, jag kan inte heller ändra på andra. Mig själv och mina tankar om det som jag inte kan påverka, det kan jag styra över.
Hösten är inte här än. Nu är det snart sommar.