Hej

Kanske sista gången jag sitter vid den här datorn nu, sorgligt men sant. Idag har jag hunnit med att säga hejdå till S, också sorgligt men sant... fast det är ju en enormt skön känsla också, att det här är sista dagen jag är här på avd, i alla fall som patient. Jag har fått höra saker från läkaren, behandlaren och den övriga personalen, som gjort mig väldigt glad. Det bästa är att jag kan hålla med dem.

Nu ska jag dricka näringsdrycken, men jag kanske skriver sen.

Hej

Tänkte bara berätta att jag lever och att jag är jättesur över att jag inte får till ett ordentligt inlägg om dagen! :) Sen har jag lyssnat på den bästa Winnerbäcklåten- faller.... den är såå bra.

Förhoppningsvis skriver jag imorgon.

Hejhej

Den här helgen har varit rätt bra. Jag hade pratat med en kompis om att träffas, men jag fick ett sms idag om att det inte funkade, så då blev jag lite besviken. Däremot har jag ju varit hos morfar. Det kändes nervöst innan vi åkte, för sist jag var där hade jag inte kommit till Capio än. Sen har jag förstått att speciellt hans fru, är en person som verkligen älskar allt som har med mat att göra. Hon verkar inte förstå att man kan ha ett annat förhållande till mat än hon själv. Jag var orolig över att dom skulle slänga ur sig nån kommentar som jag inte skulle kunna ta också. Morfar sa typ: "Du ser mycket vuxnare ut" eller nåt sånt, men det tänkte jag inte så mycket på. Jag tycker det gick riktigt bra.
Det var kul att träffa dem, speciellt hunden. Han är jäättetjock, men jäätesnääll. :)

Det här inlägget kändes inte så mycket värt att publicera. Jag brukar tycka att andra som bloggar skriver om sånt som får en att bli intresserad, men det här känns inte så lyckat måste jag säga, haha. :) Det känns tomt i huvudet nu, så det här duger.

Hallo!!

Nu sitter jag i soffan hemma å skriver. Helgens planer blir att åka till morfar, trevligt, trevligt. Jag träffar honom inte så ofta...

Måste bara berätta lite kul grejer från gårdagen. Personalen har infört nåt om att alla ska sitta och umgås på kvällen. Igår var det bl a Toivo som jobbade kväll . Han bestämde att vi skulle gå upp en i taget och rita någonting och så skulle dom andra slänga ur sig en massa gissningar medan man ritade. Toivo, som alltid brukar tänka och prata om mat eller Finland, blev den första att rita. Inte helt otippat en geografisk bild på Finland.

Nu kommer jag förklara en sak för att ni ska fatta dt roliga i det som kommer. S är jätteduktig på att imitera dem i personalen som har någon speciell egenhet för sig, typ ticks eller en udda gångstil. För att ni ska förstå hur roligt det är, så kan jag säga att hon har gjort dom där imitationerna varje dag i säkert två månader och alla skrattar lika mycket ändå. En person är extra utsatt. Hon har stoora bröst och så är hon väldigt smal.

För att gå tillbaks till ritningsleken. När det är Toivos tur att rita igen förväntar vi oss en Finlandsfärja eller möjligtvis en glasstrut. Istället ser vi hur han börjar rita en streckgube med jättestora boobs... :) :D Det är inte alla som vågar rita en sån bild på en arbetskamrat inte...

Jag måste bara skriva och "föreviga" det sista samtalet med Larissa. När jag gick till henne regnade det lite smått och det var riktigt fuktigt i luften. Jag vet inte, kanske var det den där trista och sorgliga stämningen i luften utomhus , som senare aktiverade gråten som rann nerför mina kinder när jag mötte Larissa i dörren. Hon möter en alltid med sitt största leende.

Jag fick höra att jag utvecklats så mycket sen jag kom hit. Jag minns när jag skulle gå på kroppskännedom för första gången. jag var jättenervös, men Fanny, en annan patient, berättade att Larissa var en helt underbar person och att jag inte alls behövde vara nervös. Det är verkligen så, Larissa ser varje individ och får varenda en att känna sig speciell. När jag var hos henne för första gången vågade jag inte göra de gäspövningar vi alltid gör innan vi kör yoga. Men nu, nu gäspar jag som om det inte alls var något problem. Sen det här med nej-övningen, när vi står i en ring, kliver fram med ena benet och säger nej högt och tydligt, det var också jättepinsamt först. Nu kan jag göra det också. Sist men inte minst massagen. Den är bara guuld värd! Jag älskar när man ligger på mage och hon trycker jättehårt på ryggkotorna så att det knäcker till...

 Jag är verkligen såå tacksam över att jag fått träffa Larissa. En sådan som hon träffar man bara en gång i livet!

Nu ska jag fortsätta mitt "riktiga" liv därhemma, men jag kommer alltid tänka på henne med ett leende på läpparna så fort jag hör ordet "glada punkten" :D

Hej

Nu sitter jag vid capios seeega dator som dom har haft hur länge som helst. Det känns som om den är typ 30 år gammal eller nåt.

Idag började jag och S dagen med yoga och ansiktsmassagen som vi lärde oss hos Larissa, som är vår sjukgymnast, igår. Larissa är verkligen superhärlig, hon har alltid så mycket energi och hela hon lyser av livsglädje. Nedräkningen har börjat, idag är det bara åtta dagar kvar här, sen åker jag hem och kommer aldrig mer tillbaka. Jag är en ganska känslosam person, och det känns faktiskt riktigt sorgligt att jag alrig mer kommer sitta vid den här datorn och bli förbannad för att den inte startar. Jag kommer inte längre kunna gå in i mitt rum och sucka åt den obäddade sängen, jag kommer aldrig mer mata fiskarna i akvariet efter den första april. Men det känns självklart inte bara tråkigt, det ska bli skönt också, att komma ut till det riktiga livet och se vad det har att bjuda på! :)

Hej

Idag har jag lyssnat sönder låten "I`m the greatest". Ni ser texten i det tidigare inlägget. Det är som om jag återupptäckt den låten efter att M la in den här igår. Man blir så glad av den, det är som om den förmedlar självförtroende. Ni har troligen hört den många gånger tidigare, men jag tror att man "ser" låten på ett annat sätt om man verkligen lyssnar på och tar in texten.

Annars har jag mest tagit det lugnt idag, har promenerat lite med hunden och så har jag "pratat" med S, alltid lika trevligt <3 Tyvärr har även en hel del gråt hunnits med också. Sen har jag skrivit brev och spelat Skip-Bo.

Imorn ska jag tbax till capio, känns blandat som vanligt. Det börjar verkligen närma sig utskrivning också, vilket känns mycket skrämmande, men samtidigt väldigt kul. Jag har ju lixom vart där snart 5 månader...

Snart ska jag se "Blåsningen" på 3:an, tycker det är riktigt kul.

I am a mountain
I am a tall tree
Oh, I am a swift wind
Sweepin' the country
I am a river
Down in the valley
Oh, I am a vision
And I can see clearly
If anybody asks u who I am
Just stand up tall look 'em in the Face and say

I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the worlds greatest
And I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it mmm
I'm the worlds greatest

I am a giant
I am an eagle
I am a lion
Down in the jungle
I am a marchin' band
I am the people
I am a helpin' hand
And I am a hero
If anybody asks u who I am
Just stand up tall look 'em in the Face and say


I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
I made it
I'm the worlds greatest
And I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the worlds greatest

In the ring of life I'll reign love
(I will reign)
And the world will notice a king
(Oh Yeah)
When all is darkest, I'll shine a light
(Shine a light)
And use a success you'll find in me
(Me)

/m

Hej

 Jag tacka Malin Nyström för att hon gjorde denna blogg möjlig, utan henne hade jag aldrig klarat det.

Jag har tänkt länge att jag skulle vilja blogga, för att få ur mig tankar och känslor på ett bra sätt istället för att ta ut det på mig själv. En annan anledning är att ni på capio ska kunna läsa hur det går för mig när jag har åkt hem för gott. (sen tänkte jag väl också att det inte skadar att få nåt mer att göra på dagarna).

Idag har jag köpt lite grejer till personalen på capio som dom ska få when I`m leaving . Senare ikväll ska jag nog träffa Fanny och gå en promenix med hundarna. :)